flyttstök

 
Flyttlasset har gått och vi är numera halmstadbor! 
 
Vi kom fram i lördagskväll och fick bära in våra grejer mitt under årets regn och åskstorm. 
Oskar var tvungen att åka tillbaka till Linköping i söndags då han ska jobba tills på torsdag innan han kommer tillbaka hit och börjar jobba här nästa vecka. Så det är jag mot flyttkartongerna och otydliga IKEA manualer. 
 
Jag sitter i skrivande stund i vår nya och lite oförskämt sköna soffa med grejer ÖVERALLT runtomkring mig.
Det är dessvärre en sådan sak som kan påverka mig och mitt mående väldigt mycket - hur det ser ut runtomkring mig. Dels miljön, vad det är för möbler, färger, ljus osv men också hur pass stökigt det är. Så igår kom det faktiskt lite krypande ångest som jag inte känt av på länge och jag kan inte pin pointa exakt varför men jag gissar på att det är pga att jag känner lite stress över att det är så otroligt mycket saker överallt. Det känns liksom lika rörigt i mitt huvud som det är på mitt golv. Men, jag försöker att ta det lungt och ta en sak i taget. Om några veckor kommer det bli så fint här då vi har tänkt att uppdatera oss rejält och köpa massa nya möbler och inredning. KUL tycker jag. 
 
Jag vill också säga tack för alla fina kommentarer jag fick på mitt förra inlägg, så otroligt fint att det kanske kunde sätta igång lite tankar och förhoppningsvis hjälpa någon! Uppdateringen kan bli lite sisådär i några dagar till då det som sagt är mycket att göra i och med flytten och även en internetleverantör som inte vill reda ut varför vårat internet inte fungerar. 


miljöångest, hotellnatt och matmuffins

Hej igen! Vi är tillbaka från vår lilla helgvisit som var som en liten korg av happiness.
Innan vi for till hotellet stannade vi vid Röttle och kikade på ett vattenfall(är inte vattenfall en av de mest harmoniska saker som finns?) och vi tog även en liten tur i Gränna, köpte lite polkagrisar och åkte sedan vidare till vårat hotell. Vi checkade in och begav oss sedan ut på en skogspromenad.
 
Under promenaden pratade vi en del om det här med alla bränder som råder i Sverige just nu och jag fick en sån himla miljöångest. Fan alltså, det är så uppenbart att värmen är en följd av klimatförändringar. Jag gick direkt in i tankar om hur vi alla måste låta bilen stå och gå dit det är möjligt, äta mer ekologiskt, inte överkonsumera, skippa plasten, försöka åka mer tåg, sluta äta sådana mängder kött och försöka flyga så sällan som möjligt. Jag tänker att jag själv är rätt miljömedveten av mig men jag har en hel del att förbättra mig på. Det är så lätt att blamea alla andra och jag tänker ofta på hur egoistiska många av oss är som fullständigt skiter i vad som kommer hända med vår planet efter vi dött, men man hamnar rätt lätt där själv också. Många val jag gör är egoistiska och sådana som gynnar mig i nuet men inte en framtida generation och vår planet. Det är något jag vill bli bättre på.
 
Bortsett från hur-ska-jag-rädda-hela-världen-tankarna så har vi bara haft det så himla mysigt. Tanken var ju just det, ta in på ett hotell bara för en natt, stanna på hotellrummet och bara ha det gött. Det var precis det vi gjorde, vi drack bubbel och kollade på orange is the new black(som jag har längtat efter den nya säsongen) i ca den skönaste sängen jag någonsin legat i. 
 
På söndagmorgonen mumsade vi i oss lite hotellfrukost, gick och lattjade lite på ett utegym och körde sedan till Omberg och ja, besteg ett berg helt enkelt. Blickade ut över skogen och än en gång slås jag av hur mycket jag älskar skog. Jag jämför skogen lite med den där trygga vännen ni vet, han eller hon som alltid har koll på läget, är självsäker och trevlig och alltid kommer med bra råd. 
Direkt vi kom hem slog förkyldningen till på riktigt. Jag är snorförkyld(med betoning på snor). Min röst är inte bättre än en kråkas men jag kan inte undvika att tycka att jag låter lite cool. Lite sådär raspigt hes och mystisk. 
 
Annars så händer det inte mycket om dagarna när Oskar jobbar, jag går mest och väntar på flytten och försöker förgylla min tid med någorlunda intressanta saker(läs: netflix, yoga, promenader, mat och 1000 nervösa tankar inför skolstarten). Idag bakade jag till och med. Jag gjorde matmuffins med sötpotatis, keso, dinkelmjöl, bladspenat och ost. Till Oskar. Jag kan inte ens äta dem då det är gluten i. Pluspoäng på flickvänskontot. 
 
 


tankar och juicetips

Först och främst vill jag dela med mig utav mitt favoritjuicetips. En grön och uppiggande juice gjord på gurka, selleri och vetegräspulver för att få i lite extra selen, fosfor och zink, vilket motverkar trötthet. Man kan man alltid ha i lite citron eller ingefära också för lite godare smak och fler nyttigheter. 
 
Över till vad tankarna snurrar om just nu..
Häromdagen läste jag ett inlägg på en blogg angående tre cirklar som vi alla kontinuerligt pendlar mellan: Trygghetssystemet, prestationssystemet och hot/stressystemet. Detta pratade även jag och min före detta KBT terapeut om så jag har redan tidigare hunnit reflektera en del över detta men märkte att jag hade så gott som glömt bort det tills jag blev påmind av det här inlägget som jag snubblade över. Jag kände igen mig så mycket i det hon hade skrivit om hur tanken antagligen är att man ska finna sig i trygghetssystemet när man umgås med sina vänner, man ska vara avslappnad och känna sig lugn och glad men istället är det som att man automatiskt hamnar i prestationssystemet så fort man hamnar i en social situation.
 
Jag kan känna mig kluven i att jag gärna vill vara runt människor, hänga med mina vänner och träffa nytt folk men samtidigt drar jag mig ofta för det för det känns som att det börjar handla om prestation från min sida, vilket gör det jobbigt. Jag vill att folk ska tycka om mig och se mig som rolig och intressant, vilket jag egentligen vet att jag är men just den här prestationskänslan sätter ibland käppar i hjulet och jag får svårt att vara mig själv då jag helt plötsligt fastnat i tankar om hur jag borde vara istället för att bara vara.
 
Det tar ofta väldigt lång tid för mig att bygga upp relationer till folk då jag verkligen bara kan befinna mig i trygghetssystemet och njuta av att umgås utan press och vara 100% mig själv(trots att jag vet att det aldrig är någon annan som sätter press på mig att vara på ett speciellt sätt). När jag väl är där värdesätter jag dock de relationerna över allt annat, vilket kan vara både positivt och negativit. På den positiva sidan så bryr jag mig om dessa personer så otroligt mycket och jag vill tro att jag är en riktigt bra vän/flickvän till dessa. Det negativa är att det gör det extra tufft när en sådan relation tappas eller upplöses. Vilket jag tyvärr går igenom just nu med en vän. Det är svårt och det är jobbigt och jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska hantera det. När man har "valt" att ha färre och väldigt nära personer i sitt liv känns det ju mer när en sådan försvinner än om det hade varit någon mer "ytlig"vän som man hade haft fler utav, eller?