Tillbakablick

Vi lever fortfarande mitt i flyttkaoset och åker från affär till affär och köper på oss mera(förlåt jorden att vi konsumerar som aldrig förr), vi har verkligen gått all in med helny inredning. Det är otroligt roligt att fixa till vårt nya hem men vi väntar också på ett 20-tal beställningar av både möbler och indredning så än så länge har vi inte lyckats få mycket på plats. 
 
Jag vaknade tidigt imorse och Oskar ligger fortfarande och sover. Jag satte mig ner för att ta en paus i allt plockande och fastnade i mitt kameraalbum. Vi har rest en hel del jag och Oskar och medans jag väntar på bättre tider här i flytten och mer ordning på bloggen så tänkte jag dela med mig av två favoritresor. 
 
I november förra året åkte vi till Island. 
Jag tog en rejäl chansning då jag inte mådde särksilt bra alls under den perioden. Jag var rädd att jag skulle få panikångest eller att jag skulle behöva ta benzo någonstans ute vid en fjord på island för att jag fått en sån där slå-mig-på-käften ångest som slänger ner en i ett mörkt och obehagligt hål. Jag var också FÖRBANNAD för att det här var saker jag behövde vara rädd för. Den riktiga jag(jag idag!!), jag utan ångesten, utmattningen och depressionen skulle aldrig tänkt två gånger om att resa. Jag älskar att resa, jag älskar att upptäcka och vistas i nya och vackra miljöer. 
 
Jag bestämde mig iallafall för att jo, vi åker. OCH TACK GODE GUD för att vi gjorde det. Jag ska inte säga att det blev en vändpunkt med det blev ett avbrott och absolut avgörande i min ork att ta mig igenom den där skiten. Jag mådde faktiskt väldigt bra under själva resan. Jag fick lite smygande ångest då och då men inget okontrollerbart, dock minns jag att jag hade kvar några av mina fysiska symptom som spänningshuvudvärk och ledvärk men det var enklare att ignorera och stå ut med i en van på island. Jag vet att jag slogs flera gånger utav att jag glömde bort allt var sjuk hette och uppslukades helt i allt vackert vi såg. 
 
Vi hyrde alltså en van/skåpbil som vi bodde i och åkte runt och upptäcke Island i. Det var en av(om inte den allra) bästa resan jag/vi gjort och jag ser fram emot när vi ska åka tillbaka, fast denna gång på sommarhalvåret. 
 
En annan resa som har en alldeles liten speciell plats i minnesbanken är Kroatien. 
När vi bokade resan visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, jag hade hört att Kroatien var vackert men jag hade inte alls förväntat mig att det skulle vara så vackert som det faktiskt var(kanske för att jag tänkte att det fortfarande var inom Europa). Vi åkte dit förra sommaren och från dagen vi åkte hem ville jag redan tillbaka. 
 
Vi brukar ofta hyra en bil så det blir lite enklare att ta sig runt och upptäcka och denna gång var inget undantag. Vi hyrde en bil och körde bl.a upp för en av Europas farligaste vägar, upp på berget Sveti Jure och vi körde även genom Bosnien in till Dubrovnik. 
 
 
 
 


Emmaboda

Vi är hemma! Efter fem dagar på Emmaboda och ytterligare tre sovandes här hemma i ett alldeles för varmt rum. I vanlig ordning har jag känt mig ungefär 30% levande efter vi kommit hem, men det börjar klarna upp lite i huvudet nu. Dock håller jag på att få krupp varannan minut pga värmen. Hur orkar alla?? Det är så obehagligt varmt i vår lägenhet och det känns som att jag snart får börja identifiera mig som svettpöl. 
 

I alla fall, årets mest efterlängtade fem dagar omringad av vänner 24/7, kärlek, dans till morgonen i kojan, musik, skratt – allt. Det blir så tomt och tyst när man väl kommer hem. Att vi låg som utslagna sälar under dagarna pga värmen är nästan som bortglömt nu. Det är bara en känsla fylld av kärlek och glädje som jag försöker förvara i minnesbanken. Det som händer på Emmaboda stannar på Emmaboda och det är svårt att återberätta men jag är otroligt lycklig och tacksam för varenda en jag får dela dessa festivaler med. 

 

Sidenote: Emmaboda har alltid varit lite utav en fristad, dock började det redan förra året med lite för mycket otrevliga poliser som plockar människor utav fel anledningar. I år var det ännu fler, plus att man märkte att arrangörerna försökt spara in pengar på b.la ljud och laser. Emmaboda har kallats för laserboda och i år var det inte en endaste laser. För oss som bryr oss om det var det riktigt tråkigt. Det har redan börjat ryktas om att festivalen ska byta land tills nästa år för att slippa undan den överdrivna kontrollen här i Sverige. Vi får väl se, hur som helst så kan jag inte säga nog hur tacksam jag är för alla år och sjuka upplevelser jag haft där! Det är något alldeles speciellt. 

 


LONDON

Att jag skriver det här inlägget betyder att vi har kommit hem från London igen. Vilket känns så tråkigt och jag vill redan tillbaka igen. Helst nu, dirr, bums.
 
År 2014 flyttade jag till London. Först som au pair, men det varade bara en vecka innan jag for hem igen. Det var inte riktigt det jag ville få ut av London. Bara någon vecka efter jag kommit hem satt jag ännu en gång på planet påväg tillbaka, denna gång med två stora resväskor packade och ett hostel bokat. Jag började mitt livs resa och fixade jobb och boende på plats. Allt som hände där är en historia i sig och inget jag tänker gå in på nu men det är helt klart en av de bästa sakerna jag gjort i mitt liv(inte minst för att jag träffade Oskar där) och London kommer alltid vara min hjärtestad. Jag växte otroligt mycket som människa av detta och jag rekomenderar alla, alla, alla som funderar på att dra någonstans att bara göra det! Res!! Flytta! Stick och se hur allt löser sig bara man tror lite. 
 
Den här gången bodde vi i en studio apartment på Brick Lane, en av alla grymma ställen i östra London. Och alltså my lord vi har haft fullt upp. Varje dag har det varit ca 30 grader och vi har gått så mycket så det känns som att fötterna borde få sig en rejäl massage efter den här resan. 
 
På fredagen när vi anlänt tog vi en snabb runda på brick lane innan vi gick och käkade middag på ett ställe i Shoreditch. Senare på kvällen gick vi och förade lite på ett ställe som heter Paradise, vi satt på taket och snackade tills det var dags att åka till Brixton och gå ut på Phonox. Väl på Phonox spelade Dbridge och Spectrasoul så det var drum and bass för hela slanten. Vi slutade inte där utan drog sent vidare för lite techno till ett ställe i Vauxhall som heter Lightbox. 
 
På lördagen tog vi en hel förmiddag på brick lane market, kollade massa vintage stores och bara strosade runt på gatorna. Vi käkade grym streetfood(också en sak med London som är så jäkla underbar - all mat) och gick till Hoxton för att kolla mina gamla hoods. Att gå längs med kanalen och se min gamla lägenhet igen och att bara vara där gör mig alltid så sentimental. Jag älskar det där stället och jag är så himla glad att jag hamnade just där.
(trots att min landlord var kriminell och min lägenhet var under all kritik, men det är också en annan historia)
På kvällen åt vi biddag i Hackney på Wringer and Mangle, en otroligt snygg industriell men hemtrevlig restaurang/bar. Sedan gick vi till ett av våra favoritställen, Netil 360. Det är en rooftop bar som också ligger i Hackney/Bethnal green. Jag fullkomligt älskar (iofs allt i östra London..) utsikten och stället. 10/10. 
 
På söndagen gick vi tillbaka till Bethnal green och käkade brunch på ett ställe som heter Morty and Bobs. Ännu ett av alla grymma ställen som man bara faller pladask för. Efteråt åkte vi tillbaka till hotellet och andades en lite stund i värmen, gjorde oss iordning och drog sedan till Citadel festival! 
Citadel var över förväntan, och då hade jag ändå rätt höga förväntningar. Jag hade ju dock mest sett fram emot Tame impala som för mig är ren och skär magi, men det visade sig att allt var riktigt bra. Scenerna var snygga, det fanns god och bra mat(mycket veganskt och nyttigare alternativ) och både painting workshops, comedy tents och lite allt möjligt. Det fanns även ett tält där dom spelade drum and bass med en touch av swing och där blev vi kvar riktigt länge och dansade. Sjukt kul!
 
Sen slog ju såklart Tame impala allt. Jag har sett dom en gång tidigare men då på en innearena i Sverige med rätt tråkig publik och jag har sen dess sagt att jag ska se dom ute, i solnedgången, helst i London. SÅ CHECK PÅ DEN. 

 
Måndagen(och tisdagen) var det dåligt med bilder ifrån men vi åkte till Camden och gick runt på camden market och kollade. Camden känns också som ett måste när man är i London, otroligt mysigt. Vi käkade street food igen och jag åt något av det godaste jag någonsin ätit. Det var någon libanesisk, glutenfri och laktosfri(jag är ju tyvärr bannad med båda dessa intoleranter, det är lite som att vara handikappad i matvärlden så jag blir otroligt glad när det finns något riktigt gott) mix. Jag fick även ett infall att pierca näsan efter att ha sett så otroligt många snygga med näspiercingar(jag svär att 8 på 10 har piercad näsa i london).
 
Efter camden åkte vi in till city, bank, och tog en visit på vårt gamla jobb. När vi jobbade där hette det London stone pub men nu har det bytt namn till Cannick taps. Jag har historier som skulle bli tjockare än biblen om det stället och även om det ser helt annorlunda ut nu känns det lika sentimentalt att komma tillbaka. Det är en känsla som inte riktigt går att ta på, det finns så mycket minnen i de väggarna. 
 
På kvällen for vi ut till Hackney Wick och käkade middag på number 90 som är en bar som ligger längs med kanalen. När vi väl satt där och hade druckit några öl fick vi feeling och bestämde oss för att dra på rave i Vauxhall igen, fast denna gång på en liten klubb som heter Union. 
 
På tisdagen vaknade vi sent och var lite lagom slitna men tog oss till slut ut till Notting hill och gick lite på portobello road. Vi åt lunch i en park och åkte sedan (ve och fasa) in till Oxford street och gick faktiskt på bio. Vi var på en biosalong som heter Vue och ligger Leicester Square och alltså miljaarder pluspoäng till den salongen. Det var så svalt och skönt där inne och fotöljerna man satt vi var både enorma och bakfällbara och ljudet ska vi inte ens tala om så bra. Vi såg den nya The purge filmen och den var riktigt bra. Jag är ju en sucker för purgefilmerna, tycker konceptet är helt genialt. 
Efter bion och en liten promenad runt Convent garden åkte vi till Liverpool street och tänkte att vi skulle skåla ut resan på en av pubarna vi tycker om. Sagt och gjort och efter lite skålande fick vi feeling igen och bestämde oss för att dra på technorave, igen, denna gång på Egg. 
 Och alltså vad ska jag säga? Det har varit en fantastisk resa och jag är så glad över att vi äntligen åkte tillbaka(och över att jag inte haft ens en sekund av ångest eller utmattningssymptom)