Ett långt inlägg om något utav det viktigaste ni kan tänka er

Ett otroligt viktigt ämne som ni säkert redan läst om 100 gånger(men som är värt att läsa om 100 gånger till) är det här med återhämtning. Innan jag blev sjuk tror jag inte att jag reflekterade särskilt mycket över återhämtning. Alls. Vilket är synd, för om vi börjar uppmärksamma det mer i vardagen innan det går så långt att vi blir utbrända så skulle vi kanske aldrig hamna där.
 
Egentligen är det rätt sjukt, vår hjärna tystnar aldrig. Vi tar in mängder med intryck varje dag, vi tänker tusentals tankar om allt och inget, vi har beslut att fatta och problem att lösa. I dagens samhälle så känns det som att ingen av oss är mycket längre än ett tappat ägg bort ifrån en överbelastad hjärna. Våra hjärnor arbetar antagligen hårdare nu än någonsin förut och framförallt vilar mindre än någonsin förut. Vi sitter med våra telefoner i händerna och scrollar igenom sociala medier och fullkomligt maximerar intrycksmätaren utan att vi ens inser det, vi tackar ja till att jobba övertid för annars får vi dåligt samvete, vi gråter över att vi får omtentor trots att vi pluggat dag.och.natt, vi både omedvetet och medvetet fixar med oss själva för att passa in i samhällets ideal, vi vill resa lika mycket som "alla" andra på instagram samtidigt som vi behöver spara pengar för att köpa en fin lägenhet och rätt kläder, vi försöker hålla oss ifrån att äta för mycket och samtidigt se till att vi inte äter för lite, vi vill ha många vänner för har vi inte det är det något fel på oss, vi ska ha framgångsrika karriärer och vara bra föräldrar - OCH FÖR VEM? Vem gör vi allt det här för? Vi intalar oss att vi gör det för oss själva men vart kommer ditt välmående egentligen på prioriteringslistan?
 
Jag har varit där själv. Under en period då jag mådde väldigt dåligt och satt i en hög på golvet och skakade och grät med en rusande puls varje morgon innan jag skulle till jobbet skrek jag ändå till min sambo och mamma att "jag måste ju jobba hur ska jag annars betala min del av hyran och vem ska annars göra mitt jobb???" när de föreslog att jag kanske inte borde ta på mig mer jobb. Hur jag mådde spelade ingen roll för det är såhär man ska göra. Vi lever i ett himla ekorrhjul där vi lägger majoriteten av vår tid här på jorden på att jobba, jobba, jobba och i för många fall på jobb som vi inte ens trivs på. 
 
På allt detta är vi sällan bra på att tacka och ge oss själva beröm för allt vi gör, istället står vi i spegeln och tänker att oj, nu har jag nog lagt på mig lite för mycket efter semestern eller andra liknande nedvärderande tankar. Vi kör på i 120 och får knappt något beröm över det. Är det ens något som ska ges beröm för? Varför ska det vara så attraktivit att jobba ihjäl sig, alltid vara tillgänglig och on top of allt? DET ÄR OKEJ att säga nej, att vila, att missa den där festen, att få ett dåligt betyg, att gå upp i vikt osv. Det är okej att inte orka ibland. 
 
Det som har funkat för mig(och för många andra) när det kommer till återhämtning är:
 
ÄT BRA MAT. Här har vi mitt hjärteämne - mat och näring.
Det vi äter påverkar inte bara vår fysiska hälsa utan även vår mentala hälsa. När vi saknar rätt mängd vitaminer och mineraler från färska, obearbetade livsmedel blir vi mer mottagliga för tillstånd som depression. 90% av serotoninet i våra kroppar ligger i tarmarna(jag upprepar NITTIO PROCENT!!), så om vi har dålig tarmhälsa pga en dålig diet, kommer serotoninets funktion i kroppen (som inkluderar att reglera våra humör) att offras.
Normala tarmbakterier reglerar också genomsläppligheten i blod-hjärnbarriären, vilka därmed spelar en viktig roll i skyddet av hjärnans funktioner. Blod-hjärnbarriären är helt enkelt en barriär som förhindrar oönskade molekyler och celler som finns i blodbanan att ta sig in i hålrummet där hjärnan finns. Utan rätt tarmbakterier är det större risk att dessa molekyler och celler tar sig in i hålrummet och detta leder ofta till b.la "hjärndimma" och depression. Tarmfloran och vår mage är helt enkelt vår andra hjärna! 
 
Exempel på vad man kan försöka äta mer utav är färsk frukt och grönsaker, syrade grönsaker och fullkorn. Dra ner så mycket som möjligt på allt som kommer i ett paket, raffinerad och bearbetad mat, alkohol och sötningsmedel, livsmedelstillsatser och konserveringsmedel. Det kan tyckas radikalt för någon som inte tänkt på detta innan men dessa livsmedel är både skadliga och beroendeframkallande. Efter att ha ätit dessa livsmedel i x antal år förändras vår kropps kemi och avfallet som inte kan lämna kroppen från dessa onaturliga livsmedel lagras i våra vävnader och bidrar alltså till problem som kan leda till b.la depression. Se det för det som det är - gift. Och egentligen är det ingen svår ekvation att räkna ut att våra kroppar och hjärnor inte kan prestera sitt bästa möjliga ifall vi pumpar dem fulla med gift!
 
Det här är otroligt sammanfattat och det finns så mycket att läsa och lära om detta. Tips på böcker :
 
RÖR PÅ DIG. Våra kroppar är utformade för att röra på sig och träning som återhämtning är bevisat vara guld. Om du kan gå till gymmet och riva av ett pass så kör men om du kämpar med att ens ta dig ut på en promenad så räknas det minst lika mycket. Fysiskt aktivitet efter förmåga, helt enkelt. Regelbunden motion kan ha en väldigt positiv effekt på depression och ångest. Det lindrar även stress, förbättrar minnet och hjälper dig att sova bättre.
 
Slänger in ett bra boktips här med:
 
MEDITERA OCH UTÖVA MINDFULNESS.
Meditera och gör mindfulnessövningar för att varva ner både kropp och sinne. Det är upp till var och en hur man gör det här och en övning som funkar perfekt för den ena kanske inte funkar alls för den andre. Tänk på att det inte handlar om att tystna ner tankarna utan mer om stilla sitt sinne och observera vad som händer när man bara är. Tappar du fokus och flyger iväg i en tanke så notera det som just det, en tanke, och för tillbaka fokus(om och om och om igen).

Jag läste någonstans "Att meditera är som att ta ett break, starta om, fylla på batterierna. Vi rengör våra kroppar, våra tänder och våra hem varje dag. Men vi struntar ofta i vårt innersta inne som om det inte existerar. Att meditera är att rengöra sitt sinne." Det tycker jag är en enkel och bra förklaring!

Som jag tidigare nämnt är det bara att börja grotta i alla fantastiska guidade meditationer och övningar på youtube eller ta hjälp av en app. Min favorit är headspace och jag tänkte även slänga in en video därifrån som jag tycker är så otroligt bra:
 
GÅ UT I NATUREN. Det här hörrni, det är så viktigt! Om man är sjukskriven och kanske lider brist på både ork och energi så försök, försök, försök ändå att gå ut och upplev naturen. Ta in ljud, ljus och dofter, observera ett löv lite närmre, krama ett träd, laga middag ute, plocka lite blommor eller fiska. Jag tror att det är små saker som dessa som kan ha störst inverkan på hur vi mår!
 
SOV. Låt hjärnan vila från att få nya intryck och istället sortera alla de du fått under dagen. Prioritera din sömn och sov, sov, sov. Speciellt om du är utmattad, se till att sova då det känns som att du behöver det. Brist på sömn kan göra oss sjuka, inflammerade och obalanserade. På lång sikt kan det även leda till ökad risk för diabetes, fetma, hjärtsjukdom och stroke. 
 
Det finns såklart mängder med fler tips så som att hitta en avslappande aktivitet(ex broderi, stickning, måleri), spendera mycket tid med djur, umgås med vänner och människor som ger energi och kanske tips som jag själv inte ens gjort eller lärt mig om, men här ovan har ni allafall några som jag vill slå ett extra slag för! 


Det här med att räkna ut vad man vill, ska, och borde göra med sitt liv

Ens yrke är något som alltid har identifierat vem man är som person. Ställer någon frågan "Vem är du?" så är jag säker på att majortiteten svarar med vad man har för sysselsättning eller position. Kan detta vara en anledning till att känna sig lite lost som person ifall man inte listat ut exakt vad ens rätta kall är? Kanske.
 
I sååå många år har mitt standardsvar till frågan "vad vill du bli?" varit "jag vet inte än". Jag har fått en klump i magen varenda gång någon frågat varför jag inte börjat plugga än eller vad jag har tänkt att utbilda mig till. Det har varit ett ständigt letande och viss besvikelse över att jag inte haft något sånt där självklart val som det känts som att alla andra har haft. Jag har inte heller nöjt mig med tanken om att "bara hamna på något jobb" och stanna där, även ifall det gått bra. Jag har alltid vetat att mitt jobb måste vara något jag tycker är roligt, något jag verkligen trivs med och känner att jag kan utvecklas inom och sprida vidare till andra.
 
Innan jag blev sjuksriven har jag jobbat med lite olika yrken och det har alltid gått väldigt bra för mig måste jag säga, jag har känt mig omtyckt och ofta fått ta på mig mer ansvar tidigt in i mina anställningar. Men ingenting har känts spot on, det har alltid varit något som skavt lite och jag har fortsatt att ställa mig frågan - vad fan ska jag bli egentligen? Vad är min hjärtefråga? Vad brinner jag för?
 
Idag vet jag, och det är så jävla skönt. 
 
När jag var yngre har jag aldrig varit den som varit intresserad av idrott, sport, träning eller dylikt. Kanske framförallt för att jag inte sågs som "en som borde vara det", och därför kände jag inte heller att jag kunde det. Det var framförallt de coola killarna i klassen som satte ettiketter på vem som vad var under den tiden. Jag har sen jag var runt 6 år krigat mot ett hemskt självförtroende och självkänsla(som ju äldre jag blivit, som tur var, blivit bättre och bättre och idag nästan ett minne blott). Jag var också väldigt tystlåten i större sammanhang och HATADE att prata inför folk. Så att jag idag sitter och förbereder mig för att om en månad påbörja min utbildning till hälsopedagog är rätt otroligt. Idag älskar jag att prata inför folk om det är om något jag känner att jag kan och brinner för, om det är något jag känner kan hjälpa eller inspirera andra. Det är också det jag vill göra som hälsopedagog, främja till bättre hälsa för människor. Jag har också planer på kurser inom kostrådgivning, jag vill bli PT och gruppinstruktör, jag vill starta eget, JAG VILL MASSOR och när jag verkligen vill något - då ser jag till att få det gjort. 
 
Det var någon dag för något år sedan då jag satt och slötittade på youtube, hoppade från en video till en annan och till slut hamnade på en där en kille pratade om just det här, fast på ett lite större plan. Jag tror han ställde frågan "How can you figure out what you are put on this earth to do?" och han uppmande till att rannsaka sig själv och tänka på följande frågor: Vad är dina naturliga talanger? Vad tycker du om att göra? Vad är det du inte kan sluta prata om? 
 
Och det var någonstans just där som poletten trillade ner för mig. Det kan låta klyschigt och det kanske inte funkar för alla, men koppla på hjärtat och testa att tänka på dessa frågor och se vad du kommer fram till för svar. 
 
On a different note, ikväll åker jag till älskade Emmabodafestivalen så det kommer bli lite tyst här i några dagar. Hej så länge!



Det här med kosttillskott

 
Jag har funderat och diskuterat en hel del med andra om det här med kosttillskott. Det känns som att det finns två läger inom ämnet. Dem som anser det vara mest bluff och onödiga pengar och dem som hittat hjälp i det och fått en ökad livskvalitet, bättre hälsa eller vad det nu kan vara. 
 
Jag själv står väl någonstans mittemellan.. Vissa saker tror jag på, andra inte och jag kan vara riktigt skeptisk till hur många kostillskott marknadsförs.
 
Det jag kan stöta på många gånger som skrämmer mig lite är att människor fortfarande letar efter mirakelpiller. "Ta den här vitaminen och allt blir bra". Det är ju trots allt ett tillskott! Med bra kost och andra bra livsvanor så tror jag absolut att kosttillskott kan öka välmåendet men om man fortfarande äter(exempelvis, ta det inte allt för bokstavligt) processerat kött och pommes varje dag, sitter i soffan och dricker läsk så kommer det inte spela någon roll ifall du äter ett bvitamincomplex eller inte. 
 
Jag har använt mig av lite olika vitaminer och kosttillskott under åren men just nu är det jag använder dagligen omega 3, b vitamin, d vitamin. Ibland magnesium, ashwaganda och under mens tar jag järn också(men via blutsaft och inte piller).
 
Hjälper det? Gör det någon skillnad? Svart på vitt kan jag inte ge ett 100%igt svar och säga att ja det gör det, men jag tror det. Jag vill tro att jag känner skillnad i hur jag mår, jag vill tro att det har hjälpt mig på min väg tillbaka och så länge man gör lite research och inte faller för första bästa så tycker jag att alla borde kolla upp diverse kosttillskott för sitt välmående.