Det här med att räkna ut vad man vill, ska, och borde göra med sitt liv

Ens yrke är något som alltid har identifierat vem man är som person. Ställer någon frågan "Vem är du?" så är jag säker på att majortiteten svarar med vad man har för sysselsättning eller position. Kan detta vara en anledning till att känna sig lite lost som person ifall man inte listat ut exakt vad ens rätta kall är? Kanske.
 
I sååå många år har mitt standardsvar till frågan "vad vill du bli?" varit "jag vet inte än". Jag har fått en klump i magen varenda gång någon frågat varför jag inte börjat plugga än eller vad jag har tänkt att utbilda mig till. Det har varit ett ständigt letande och viss besvikelse över att jag inte haft något sånt där självklart val som det känts som att alla andra har haft. Jag har inte heller nöjt mig med tanken om att "bara hamna på något jobb" och stanna där, även ifall det gått bra. Jag har alltid vetat att mitt jobb måste vara något jag tycker är roligt, något jag verkligen trivs med och känner att jag kan utvecklas inom och sprida vidare till andra.
 
Innan jag blev sjuksriven har jag jobbat med lite olika yrken och det har alltid gått väldigt bra för mig måste jag säga, jag har känt mig omtyckt och ofta fått ta på mig mer ansvar tidigt in i mina anställningar. Men ingenting har känts spot on, det har alltid varit något som skavt lite och jag har fortsatt att ställa mig frågan - vad fan ska jag bli egentligen? Vad är min hjärtefråga? Vad brinner jag för?
 
Idag vet jag, och det är så jävla skönt. 
 
När jag var yngre har jag aldrig varit den som varit intresserad av idrott, sport, träning eller dylikt. Kanske framförallt för att jag inte sågs som "en som borde vara det", och därför kände jag inte heller att jag kunde det. Det var framförallt de coola killarna i klassen som satte ettiketter på vem som vad var under den tiden. Jag har sen jag var runt 6 år krigat mot ett hemskt självförtroende och självkänsla(som ju äldre jag blivit, som tur var, blivit bättre och bättre och idag nästan ett minne blott). Jag var också väldigt tystlåten i större sammanhang och HATADE att prata inför folk. Så att jag idag sitter och förbereder mig för att om en månad påbörja min utbildning till hälsopedagog är rätt otroligt. Idag älskar jag att prata inför folk om det är om något jag känner att jag kan och brinner för, om det är något jag känner kan hjälpa eller inspirera andra. Det är också det jag vill göra som hälsopedagog, främja till bättre hälsa för människor. Jag har också planer på kurser inom kostrådgivning, jag vill bli PT och gruppinstruktör, jag vill starta eget, JAG VILL MASSOR och när jag verkligen vill något - då ser jag till att få det gjort. 
 
Det var någon dag för något år sedan då jag satt och slötittade på youtube, hoppade från en video till en annan och till slut hamnade på en där en kille pratade om just det här, fast på ett lite större plan. Jag tror han ställde frågan "How can you figure out what you are put on this earth to do?" och han uppmande till att rannsaka sig själv och tänka på följande frågor: Vad är dina naturliga talanger? Vad tycker du om att göra? Vad är det du inte kan sluta prata om? 
 
Och det var någonstans just där som poletten trillade ner för mig. Det kan låta klyschigt och det kanske inte funkar för alla, men koppla på hjärtat och testa att tänka på dessa frågor och se vad du kommer fram till för svar. 
 
On a different note, ikväll åker jag till älskade Emmabodafestivalen så det kommer bli lite tyst här i några dagar. Hej så länge!



Meditation och mindfulness

 
Att vara mindful är att leva i nuet. Att meditera och öva mediation är att lära sig hur man är mindful. Svårare än så är det väl inte. Eller?
 
Mediation har hjälpt mig något otroligt mycket i mitt vardagliga liv och det är något som jag tror skulle gynna alla i dagens samhälle. För mig hjälper meditation med att hitta balans, stressa ner och landa i mig själv. Efter att jag har mediterat(oftast på morgonen) känner jag mig betydligt mycket mer grundad i mig själv än innan jag satt mig.
 
Under mitt liv har jag alltid varit intresserad av mediation och yoga men det var inte förrän jag kraschade som jag faktiskt tog mig tid att lära mig. Tidigare har jag alltid tänkt och intalat mig att "det går alldeles för långsamt för mig, jag har inte tålamod", och det är antagligen också en del av uppbyggnaden till utmattningen - en konstant stressad kropp och hjärna. 
 
Jag ser till att meditera minst 15 minuter per dag, ofta blir det runt 30 min men ibland får det räcka med 10. För mig handlar det mycket om kontinuerligteten och att just få in den där morgonmeditationen gör att jag börjar dagen lite klarare, lugnare och har enklare att strukturera vad som ska göras. Annars blir jag lätt stressad för minsta sak och att bara ha tre saker att göra under dagen kan ändå skapa ett virrvarr i huvudet på mig om jag inte  känner mig i kontroll. Det är också under mediation som förtryckta känslor ofta kan dyka upp och då tror jag att det är viktigt att tänka på att bara låta dem komma fram, bearbeta dem med lugn och harmoni eller kanske bara åskåda dem.
 
Om man tycker det är svårt att meditera eller inte har en blekaste aning om vad man egentligen ska göra så finns det flertalet appar man kan ha som hjälpmedel. Min personliga favorit är Headspace! Det är en app med mängder olika meditationspaket och otroligt bra illustrationer. 
 
Ett annat tips för att bli mer mindfull och i kontakt med nuet är att göra lite olika mindfullnessövningar under dagen. Det är så viktigt att komma ur sitt huvud och sina tankar som man lätt kan snurra in sig i.
Det kan vara en så enkel sak som att ute på promenaden kolla upp mot hustaken istället för ner på marken eller när man tex sitter på jobbet eller i skolan, ta någon minut till att göra en s.k kroppsskanning eller andningsövning. 
 


Det här med kosttillskott

 
Jag har funderat och diskuterat en hel del med andra om det här med kosttillskott. Det känns som att det finns två läger inom ämnet. Dem som anser det vara mest bluff och onödiga pengar och dem som hittat hjälp i det och fått en ökad livskvalitet, bättre hälsa eller vad det nu kan vara. 
 
Jag själv står väl någonstans mittemellan.. Vissa saker tror jag på, andra inte och jag kan vara riktigt skeptisk till hur många kostillskott marknadsförs.
 
Det jag kan stöta på många gånger som skrämmer mig lite är att människor fortfarande letar efter mirakelpiller. "Ta den här vitaminen och allt blir bra". Det är ju trots allt ett tillskott! Med bra kost och andra bra livsvanor så tror jag absolut att kosttillskott kan öka välmåendet men om man fortfarande äter(exempelvis, ta det inte allt för bokstavligt) processerat kött och pommes varje dag, sitter i soffan och dricker läsk så kommer det inte spela någon roll ifall du äter ett bvitamincomplex eller inte. 
 
Jag har använt mig av lite olika vitaminer och kosttillskott under åren men just nu är det jag använder dagligen omega 3, b vitamin, d vitamin. Ibland magnesium, ashwaganda och under mens tar jag järn också(men via blutsaft och inte piller).
 
Hjälper det? Gör det någon skillnad? Svart på vitt kan jag inte ge ett 100%igt svar och säga att ja det gör det, men jag tror det. Jag vill tro att jag känner skillnad i hur jag mår, jag vill tro att det har hjälpt mig på min väg tillbaka och så länge man gör lite research och inte faller för första bästa så tycker jag att alla borde kolla upp diverse kosttillskott för sitt välmående.